Snart är det dags...



Snart får vi träffa vår lilla Nils, längtan är obeskrivlig.


Extrasängen är bäddad.


En grå sänglampa från Ellos ska upp på väggen.


Skötbordet väntar på en fin dyna från Färg o Form.

Hej på er!

Den här veckan har det inte blivit några blogginlägg alls, sorry!
Men det har varit en känslomässig vecka med mycket tankar och funderingar som gjort att bloggen kommit i andra hand. Men nu tänkte jag uppdatera er lite om dagsläget.
I Tisdags gjorde jag min sista arbetsdag på över ett år. Att jag jobbat halvtid den sista månaden har gjort att jag kunnat ta ett steg tillbaka och släppa fler ansvarsområden successivt, det har även varit bra för mig att trappa ner känslomässigt. I mitt jobb har man ju många nära relationer till kollegor, barn och även föräldrar. Så Tisdagen var tung men nu känns det bra, har ju något fantastiskt som väntar!:)

När jag var hos barnmorskan i Måndags så konstatera hon att bebis inte vänt sig utan låg fortfarande med huvudet upp och rumpan ner:)
Så i Onsdags skulle vi in till sjukhuset och göra ett vändningsförsök. Jag var lite nervös innan trots att jag visste att det inte var farligt för bebis eller mig. Men ändå, det finns ju alltid små risker...
När vi kom dit fick vi först vänta i 45 min (kan väl säga att deras system kanske inte är det bästa men jag väljer att inte fokusera på det nu;) sen gjordes ett första ultraljud av en barnmorska för att se hur han låg, fortfarande med rumpan ner:) Hans hjärtljud kollades sen fick vi återgå till väntrummet. Efter ett tag fick vi träffa en läkare som gjorde ett andra ultraljud. Hon ville se själv hur han och moderkakan låg. Denna kvinna hade jobbat med detta i 35 år så det kändes väldigt tryggt.
Det brukar vara 50 procent av alla vändningsförsök som lyckas men vår läkare sa på en gång att vi inte skulle ha så stora förhoppningar pga att moderkakan låg i framkant och det såg ut som han fixerat sig med rumpan neråt, men hon ville ändå göra ett försök.
Så efter ytterligare lång väntan fick vi komma in på förlossningen där vi blev mottagna av en mycket gullig barnmorska som gav mig medicin (kan ha hetat bricanyl? Används även för dem som har astma tror jag) så min livmoder skulle slappna av. När den verkat kom läkaren in och gjorde först ett tredje ultraljud (eftersom vi fått vänta så länge;) och sen tryckte hon till på vänster sida precis där livmodern är. Jag skrek rakt ut för att det gjorde ont. Då sa hon på en gång att det inte var någon idé att försöka vända honom, ja inte för att det gjorde ont utan för att han redan var fixerad.
 Tänk vad glad jag är att vi fick just henne, med sin rutin och erfarenhet kunde hon avgöra/känna på en gång att det inte var någon idé att fortsätta. Någon annan kanske hade fortsatt lite till och orsakat både mig och bebis mer smärta för att ändå inse sen att det inte gick att vända.
Otroligt tacksam känner jag mig för det!

Så nu blir det planerat kejsarsnitt. Vill inte föda i sätesbjudning och som förstföderska rekommenderar de kejsarsnitt även fast det finns små risker där med, det gör det ju alltid.
20 April är vårt magiska datum. Då ska vi få träffa våran Nils. Ja, om han inte får för sig att komma tidigare då;) Men med stor säkerhet blir det inte efter 20:e April eftersom han fixerat sig med rumpan ner.
Vi känner oss pirriga och förväntansfulla samtidigt som det alltid finns en liten oro för att något ska gå fel men den försöker vi slå bort för vi längtar ju så otroligt mycket efter våran Nils.
Och för den som undrar har han hetat Nils ända sen vi fick reda på att det var en pojke. Vi har aldrig pratat om bebis (ja förutom här på bloggen då, lite hemligheter ska man väl få ha;) utan pratar om Nils. Det gör även alla våra nära och kära:)

Det blev ett mycket långt inlägg idag, lite för att ta igen de andra dagarnas brist på inlägg kanske;)
Nej då, men jag ville berätta för er. Det kändes viktigt att få dela detta med er:)

Nu ska det göras lite lunch här sen blir det nog kaffe i solen innan det är dags att åka på kombinerat Påsk och födelsedagsfirande.

Ha en härlig Långfredag och ta hand om er!

Stor kram

Kommentarer

  1. Åh förstår din oro, skönt att få nån med lång erfarenhet. Vad spännande, inte länge kvar tills ni får er Nils och det blir samma dag som min äldste son föddes. Han blir 22 år den dagen :) Ha en fin påskhelg, kram Suss

    SvaraRadera
  2. Åh vad roligt och spännande för er nu när det närmar sig ankomsten för er lille Nils. Jag födde vår lilltjej med akut kejsarsnitt pga att hon vände sig i sista sekund med rumpan ned. Men jag måste erkänna att om det skulle blivit ett tredje barn hade jag propsat på att återigen få kejsarsnitt, planerat så är man ju även vaken :).
    Önskar dig nu en lugn och fin påsk
    Kramar Ing-Britt

    SvaraRadera
  3. Förstår att många tankar snurrar runt, men allt kommer gå så bra så! :-)
    Ni har en fantastisk tid framför er. Själv har jag bara 1 månad kvar av föräldraledigheten, och det är blandade känslor - som det ofta är. Man får ta 1 dag i taget... :-)


    Fortsatt trevlig Påsk!
    Kraam Therese

    SvaraRadera
  4. Så fint i den lilla sängen, så ljusa fina sobra färger...! : )

    SvaraRadera
  5. Förstår att ni längtar! Nils är ett jättefint namn. Kram Stina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Vad glad jag blir att du lämnar en kommentar!:)

Populära inlägg